Sad, really

Vaknar - sätter igång datorn - går in på facebook. Ser att i princip alla skriver att gårdagens fest var awsome. Jaha, jag var inte ens bjuden? Underbart, verkligen. Min morgon förstördes lite nu alltså.

Nu ska jag käka något och sedan blir det en dusch.

Värt att må dåligt?

Jag chattade just med en kompis på msn. Och han frågade ifall allt var okej med mig, och jag berättade hur jag kände för honom. Och han sa något med samma betydelse som att ''sluta må dåligt och kom över det istället''. Och det är självklart bäst, men jag klarar inte av det.

För jag har inte många vänner att gå till, och de få jag har träffar jag inte jätte ofta. Jo, min bästavän. Och hon betyder jätte mycket för mig, men oftast räcker det inte med en person. Jag vill känna mig älskad, och behövd. Om ni förstår vad jag menar..?

Varje dag jobbar jag för att må bättre, men det går inte mer än då jag är sysselsatt. Oftast när jag har något att göra så låter jag iaf bli att tänka på mitt eländiga liv.

På kvällarna är det värst, för då sitter jag här med tankarna för mig själv. Som nu...